Flyttar bloggen till globalmedia.tumblr.com

Go there

Efter råd från min vän och kollega Richard så byter jag härmed språk till engelska - mest för att enklare kunna integrera bloggandet i mitt arbete. Och hans tydligen.

--

So, I found an interesting report on how US mainstream news media portrays new tehnologies as a meaningful discourse in everyday life.

The results show a how "the most prevalent underlying message about technology’s influence has been upbeat—the notion that technology is making life easier and more productive. Nearly a quarter of all technology stories studied from June 1, 2009, to June 30, 2010, conveyed this idea. But that was closely followed by the sense that with that convenience comes risk—to our privacy and particularly to our children—which made up nearly two-in-ten stories, according to the study"

The study also includes results on media coverage of major companies (Apple, Google, Microsoft etc) - and shows how a the spectacular events when Apple is launching och remaking new products has payed off when it comes to media attention.

The PEW-report (published here through journalism.org) can be viewed here:

http://www.journalism.org/analysis_report/when_technology_makes_headlines

Litet utdrag från en text jag börjat skissa på… fortsättning följer..

------------------------------------------------------------------------------------

Nyligen var det nio år sedan världen fick ett nytt ansikte då attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 chockade en global publik. Dramat spelades upp inför öppen ridå då hela västvärldens tv-kameror, snabbt efter det första planet rämnat ett av tornen, riggades upp på hustaken runt Manhattan och filmade det andra planets dödskrasch in i tvillingtornet. När röken lagt sig och i efterdyningarna av händelserna satte begrepp som terrorism, islamofobi och ondskans axelmakter normen för vad som komma skulle. Detta var i ärlighetens namn dock tämligen intentionella och omedelbara reaktioner, men som därefter drivits vidare och fått nya former.

Sedan 9/11 har Global Islam blivit ett kännetecken för hur en splittrad västvärld ofta betraktar den muslimska befolkningens tillhörighet byggd på en förenklad uppfattning om att all världens muslimer går att sammanfoga under ett och samma tak. Denna förenkling har inte bara visat sig vara ytterst farlig utan även ett resultat av en företrädelsevis amerikansk vilja att understödja sin egen religiösa övertygelse om att gott och ont existerar, och om USA utgör det goda är den nödvändigt att också ha en tydlig fiende. När det direkt efter attackerna var svårt att personifiera denna fiende (något som inte bara dagens medielogik behöver, utan även dåvarande president Bush upprepade i flera tal att fienden är osynlig och annorlunda från t.ex Kalla Krigets dagar då Sovjetunionen var en uttalad motpol). Snart hade därför ett sofistikerat samarbete mellan den politiska makten och västmedier inletts för att övertyga i bästa fall den globala allmänheten, men framförallt den inhemska nationens befolkning, om att det fanns en fiende och att denne representerade hela den muslimska världen. Richard Jackson visar i boken Writing the war on terrorism (2005) hur det komplicerade samspelet mellan medier, politiska makthavare och medborgare i USA resulterade i ett inhemskt rättfärdigande av Bush-administrationens krig mot terrorismen vilket inleddes med invasionen av Afghanistan endast månaden efter attackerna mot New York och Washington. Samtidigt fördömde stora delar av Europa, framförallt på institutionell nivå genom FN och EU, den amerikanska ignoransen av internationell lagstiftning. Jackson betonar det officiella språkbrukets betydande roll i formandet av en nationell uppslutning bakom Bush. Allt från uttrycksformer som intervjuer, politiska tal, policydokument, lagförslag, journalistiska reportage etc., kom att präglas av tydlig sammanhållen diskurs med centrala begrepp som terrorism, gott, ont, hämnd, ondska och rättvisa. Men när ensidiga begrepp används för att förklara världen, vad händer med kunskap om den komplicerade frågan?

Detta kan vara en bakgrund till att förstå de resultat som PEW Research Center for The People & The Press presenterade den 19 augusti, som visar att fler och fler amerikaner tror att Barack Obama är muslim. I mars 2009 visade 11 % av den tillfrågade allmänheten sin övertygelse om Obamas religionstillhörighet till islam, och siffran för augusti 2010 är 18 %. Naturligtvis ska resultat av denna typ av undersökningar ifrågasättas (åtminstone ur vetenskapliga perspektiv) men nog ger det en fingervisning om en samtid där hängivelse, tro och kunskap ofta står långt ifrån varandra. Samtidigt belyser det en nödvändig samhällsdimension av kommunikativ karaktär, och som Richard Jackson diskuterar; hur just samspelet mellan medier, politiker och medborgare ofta resulterar i ett undermedvetet anammande av officiell retorik och förhållningssätt. En sofistikerad symbios mellan samhällseliter och västerländska medier kan betraktas som direkt bidragande till ett ideologiskt ställningstagande, samtidigt som detta ställningstagande ofta präglas av en skepticism eller okunskap inför det som kritiseras.

Förklaringar och förståelse för denna utveckling går möjligen att finna i såväl historiska som nutida ideologiska sammanhang. Undersökningen ovan gjordes dagar innan Obama nyligen uttalade sig positivt i frågan om det omdebatterade moskébygget vid Ground Zero i New York. Byggplanerna har väckt starka reaktioner, inte minst bland anhöriga till de som dog i attacken för nio år sedan. Demonstrationer i New York samt en flitig aktivitet på diverse nätforum, debatt- och insändarsidor vittnar om en starkt rotad distans mellan religioner på såväl strukturell som individuell nivå och med detta åsyftas både politiska och mänskliga förhållanden. Åsiktsskillnaderna och engagemanget i diskussionerna går inte att betrakta som en isolerad företeelse utan symboliserar en islamofobisk kvarleva från långt tillbaka i historien.

 ---------------------------------------------------------------------------------------

Just samspelet mellan makthavare, medier och medborgare – den gemensamma överenskommelsen som ofta skapas kring hur världen ska formeras och förstås, är något som jag verkligen brinner för och finner jätteintressant. Inte bara utifrån ett akademiskt perspektiv utan även för den större allmänheten.

Tänkte jag skulle skriva mer om detta framöver.

På denna blogg kommer jag att försöka bringa klarhet i frågor som rör mediernas former och innehåll på ett globalt plan. Många av oss som arbetar med forskning om medier och kommunikation lider ofta av någon sorts profileringsångest, eller i alla fall jag, som innebär att man behöver särskilja sig från andra forskare genom att lansera sitt eget fält, sin riktning och tala för den som oerhört viktig (Själv har jag under några år nu enbart forskat kring svenska medier och journalistik i förhållande till den politiska makten). Därför vill jag nu försöka sätta mig in i andra frågor och se på medievärlden utifrån ett mer övergripande globalt perspektiv.

Att man som forskare ibland blir lite ensidig är säkerligen ett fenomen som är vanligt även i många andra sammanhang men den gör att forskarvärlden tenderar bli heterogen och man i någon form arbetar för sig själv. Så kan i alla fall jag uppleva mitt arbete ibland (mest beroende på att jag är en tämligen introvert person när jag skriver). Men hur som helst, detta är en av anledningarna till att jag nu ger mig på att försöka bidra med kunskap kring den globala medievärlden och alltså vända blicken mot andra delar av världen.

Förhoppningsvis kan jag efter hand koppla denna bloggen mer explicit till mitt arbete som lärare och forskare inom ämnet medie- och kommunikationsvetenskap på Malmö Högskola. Den som lever får se.